Platsliggning

Det absolut värsta momentet jag vet när jag tävlar är platsliggningen. Händer det något under platsliggningen kan det förstöra för många under lång tid. Jag är llivrädd för att det ska hända min hund något under platsliggningen så är jag minsta tveksam så låter jag bli att lägga min hund. Ok att hunden ska tåla om någon hund går upp till sin förare, men att någon hund går fram till min i lek eller aggression vill jag inte vara med.

Fast hundar behöver inte gå upp för att en annan hund ska tycka att platsliggningen är obehaglig. Jag var med om en tävling där hunden bredvid kröp runt så att den i över en minut låg 20-30 cm bakom Heike’s bak och nosade. Heike tyckte att det var jättejobbigt. Han låg, men jag märkte i lång tid efter det att han tyckte det var lite jobbigt att ligga plats. Det gick bra en stund, men när vi gjorde BH provet och IPO tävlingen tyckte han det var jobbigt igen pga hunden som gjorde utfall mot honom på planen.

 

Numera har han återgått till det gamla igen, det vill säga: det är skittråkigt att ligga plats så att man måste åla lite, ha giraffhals och gnälla lite. Men han går inte upp och han utmanar ingen annan hund. Men det är något som måste fixas till. Frågan är bara hur jag ska komma till rätta med det???

Jag började lära in att han ska ligga med hakan i backen, men hade inte tålamod till att fullföra det Fast nu funderar jag på att börja om med den träningen. Jag anser att det har flera fördelar än nackdelar.

Att komma till rätta med ”matte jag har tråkigt och vill hitta på annat”-oron är jättesvårt. Jag har provat flera olika belöningsplaceringar, backat i tid och avstånd, försökt att öka förväntan på mig, neja honom när han är orolig etc men hittar inget som jag tycker ger så bra funktion. Och nej, jag har inte provat det två gånger och gett upp, det har provats längre. Nu ska jag se om att det att få en konkret uppgift som att ligga med hakan i backen kan hjälpa,

Hjälper inte det så är jag just nu tom för ideer, för även om han inte går upp på platsen i dagsläget så är det inte långt ifrån när han är så orolig. Plötsligt kan nyfikenheten ta överhand och det får inte ske…

Lite tankar om IPO träning

Som det ser ut just nu så står jag utan figurant ett tag. ”Min” figge har fått jobb på annan ort och kommer bara att vara hemma på helgerna. Så jag förstår verkligen om han inte orkar figga dom få timmar han är hemma!

Men jag undrar hur jag ska lösa det, jag vill ju inte ge upp skyddsträningen… Min kära underbara make har lovat att hjälpa mig, men vi är ju båda nya inom sporten och det är lätt att göra fel. Så vi skulle behöva någon att stämma av med lite då och då.

Jag har fått erbjudande om att vara med på två olika platser, men då innebär det ca 12 mil enkel resa.. och då var nästa fråga hur man ska lösa det m

ed tid och pengar.
Och så är frågan om grupperna vill ha med någon som kanske bara kan komma 1-2 ggr pr månad

Känner att jag blir lite deppig för detta just nu (självklart unnar jag min figge jobbet, tro inget annat) och det är inte lika roligt att träna dom andra grupperna.

Givetvis kan man åka på kurs och seminarer, men det blir inte samma som kontinuitet i träningen.

Fotgående

Det viktigaste momentet i all lydnadsträning är ju fotgåendet. Har man ett bra fotgående så är det enklare att få dom andra momenten att bli bra med.

Jag har alltid lagt ner mycket tid på att träna fotgående med mina hundar och tycker att det är ett roligt moment att jobba med. Har haft 9.5 i lydnadsklass 3 flera gånger med både Imre och Zorro. Nu har jag gett mig den på att jag ska få till det med Heike också.

Heike’s fria följ har jag inte fått till som jag vill än. Dels för att min målbild på momentet har ändrats lite, dels för att det är annorlunda att träna en rottis mot en belgare och dels att Heike är så fixerad vid mitt ansikte.  Samt att Heike är mycket känslig för min sinnesstämning när vi tränar fotgående.  Är jag låg blir han osäker och då blir jag osäker och det gör honom låg. Därför har jag börjat använda klickern en del när vi tränar, den är alltid neutral.

fotgående

Som det synes på videon så ligger han väldigt långt fram och däför blir han sned i halter och vändningar. Detta kommer av att han vill se mitt ansikte. Tittar jag snett neråt så blir positionen bättre, men tittar jag rakt fram så hamnar han för långt fram. Det är först nu, i samband med träning av ett annat moment, som jag verkligen blivit medveten om att det är där problemet ligger. Jag vill ju så klart att han ska ha kontakt när vi går, men han har fixerat sig vid mitt ansikte och detta gör att han inte får med sig vilka tecken jag ger med resten av kroppen vid t ex vändningar.
Därför jobbar jag nu med att flytta bak honom 10-15 cm och det är inte helt enkelt. Dels för att jag alltid har haft hundar som har gått langt framme, men som inte har haft samma fixering vid mitt ansikte, så det känns som han släpar då han ligger i det som egentligen är korrekt position. Och för att jag måste lära om hela momentet då rätt postion för honom är att gå och titta på mitt ansikte. Han blir väldigt sned i positionen även i transporterna när han absolut ska titta på mitt ansikte. Så om jag får bort denna fixering så tror jag hela hunden blir rakare.

Min axel, som jag lärde mig att inte använda, har kommit tillbaka och det tycker jag inte om. Jag försöker att styra hundens position, speciellt i halterna, med min axel. Jag är mycket väl medveten om den och vill inte ha den där. Men den lever sitt eget liv och jag får inte bort den. Speciellt illa är det om jag blir lite nervös eller stressad. Och jag är så medveten om att den stjälper mer än den hjälper.

Jag kommer att jobba mycket med hur jag sätter fötterna i dom olika vändningarna. Heike kommer även att få jobba mycket med bakdelskontrollträning då jag upplever som att han, som MÅNGA hundar, inte är så medveten om sin bakdel.
Jag tror även att det kommer att hjälpa honom i helomvändningarna där han gärna blir lite yvig.

Attityden är också viktig, jag vill att hunden ska ha tryck i fotgåendet utan att bli slarvig eller studsig. Det är en hårfin gräns där och det är så snabbt att belöna fel.

Här är ett par videoer på hundar som enligt mig har ett snyggt fotgåendet:

Ja vi har mycket att jobba med jag och Heike innan vi är dit jag vill och just nu finns det ett par bitar som jag inte riktgit vet hur jag ska   lösa, men det får tiden visa

The story of my life

Dom senaste veckorna har varit väldigt jobbiga både fysiskt och mentalt. En rejäl förkylning låg och pyrde i kroppen i flera veckor innan den bröt ut på riktigt. Jag har även 1000100 tankar, funderingar och frågor som skulle behöva svar och en spark i rätt riktning. Vet bara inte riktigt vart jag ska börja…

Att jag fick bryta söktävlingen var jättejobbigt pga det var min prestationsångest som åter ställde till det. Det var helt och hållet mitt fel att det gick som det gjorde. Och det fick mig helt att vippa av pinnen.

Det var inte säktävlingen i sig som gjorde det, utan den var droppen som fick bägaren att rinna över. Det är lite som att det är the story of my life att misslyckas. Känslan av att jag klarar inte ens av en sketen appelltävling ens…
Jag brukar inte skriva så väldigt personligt i den här bloggen, men nu behövs det för att förklara vad som händer med mig. Det mesta av det jag kommer skriva är hundrelaterad, men det finns även lite annat med.

Den stora boven till att jag mår piss är min kropp och min vikt. Jag har enorma komplex för det och det påverkar allt jag gör. För ett tag sen lyckades jag gå ner 20 kg under ett år, men nu har det stått still sen innan jul. Och jag har fortfarande 30 kg till som måste bort. Men trots träning och rätt kost så hat inte vågen rört sig ett gram sen i december. I november satte jag som mål att gå ner 10 kg tills 1 maj. Ett helt realistiskt mål som inte ens var i närheten av att lyckas. Detta nederlag har gjort att jag åter igen har hamnat i sockerberoendet.

Samma gäller fys träningen av mig själv. Trots ett förnuftigt träningsprogram har jag knappt sett mätbara ändringar i formen. Det enda är att fibromyalgivärken blir mindre. Men för en månad sen fick jag värk i höfterna som satte stopp för löpandet och när den blev bättre kom förkylningen.

Jag har tatt prover på ämnesomsättningen och den är som den ska. Så vad är det för fel på mig??? Jag tappar totalt motivationen att fortsätta av detta.

Saknar även min mamma så otroligt mycket, vet inte hur jag ska klara resten av livet utan henne. Skulle vilja prata med henne en gång till, det är så mycket jag skulle vilja säga till henne. Dom här 9 månaderna utan henne har varit förfärliga.

Ovanstående påverkar så klart hundträningen (+ massa annat!). Känslan av att aldrig lyckas med det man gör. Inte nödvändigtvis tävlingsresultat, men resultat är ju ett kvitto på träningen så jag väljer att rikta mig mot det här nu.

Det är, på samma sätt som alla som lyckas med träning och viktnergång, jobbigt att läsa och höra om alla som det går bra för när det går åt skogen för mig själv på dessa plan.

Det finns ett par specifika händelser som har etsat sig fast lite extra och som tär en hel del på mig när det gäller hundträningen och tävlandet, som har skott lite extra från mitt självförtroende.

Som ”alla” vet omplacerade jag Zorro pga det inte fungerade med honom och barn. Jag tävlade upp honom till ett andra pris i lydnadsklass 3 och där förblev vi i ett par år. Så gör hans nya ägare några starter med honom och inom några månader har dom lp3. Jag unnar dom det för allt i världen, men det känns sårt att någon annan klarade det som jag misslyckades med så snabbt.

När en person senare berättar för mig att denne tycker att jag är en värdelös hundtränare så påverkar det min självkänsla ännu mer i negativ riktning. Ännu en bekräftelse på att jag inte lyckas med något av det jag gör. Så fort jag möter på motstånd i träning och tävling klingar dessa ord i bakhuvudet och jag känner mig ännu mer värdelös. Det är efter detta som tävlingsnerverna kom tillbaka för fullt och med dom de dårliga tävlingsresultaten vi gjorde i höstas.

Här sitter jag med världens finaste hund med potensiale och så bara sabbar jag allt för honom.
Vi har pratat om att Tomas ska göra några tävlingar med Heike så att han ska få lite positiva erfarenheter från tävlandet. Men det gör knappast något åt min självkänsla.

Det finns så mycket mer jag skulle behöva skriva om det här ämnet så det får bli en fortsättning på det i nästa blogginlägg. Nu måste jag sova lite för att orka jobba delat tur i morgon

Arbetsplan skydd

Här finns det massor av detaljer att jobba med, men det roliga är att jag själv börjar se vad som måste jobbas med och hur det kan göras. Jag har ju varit väldigt försiktig med att träna skyddsarbetet själv då jag känt mig för grön på det och inte vetat vad jag ska träna på eller hur. Men nu ser jag att det är massor jag kan träna själv utan att vara beroende av att ha figuranten. Jag är ju fortfarande grön inom skyddet så mycket av det vi måste jobba med är vad jag ska göra i dom olika situationerna.
Dom punkter som kommer härunder är ju detaljer som några av dom kan jag träna själv medans andra så måste jag ha någon form av figurant

RONDERING
Han ronderar bra, här är det jag som måste lära mig att bli tydligare i mina signaler när jag ställer upp inför ronderingen, bl a vara helt säker på att han fokuserar rätt innan jag skickar.
Jag skulle även vilja ha tillgång till flera skul så att vi får tränat på längre ronderingar.

BEVAKNING
- Sitta still och rakt framför figuranten han har i regel fått betten utanför skulet och detta har gjort att han börjat vrida på sig i förväntan på att figgen vrida sig ur skulet för att ge honom bett.
- Hålla fokus på giguranten hela tiden och inte bry sig om vart jag befinner mig. Han blir lite orolig när jag kommer då han tycker att han ”kan själv” och inte behöver mig där

UTKALLNING FRÅN FIGURANT
gäller egentligen vid alla bevakningarna
- Komma direkt till mig utan att jag behöver ge extra kommando eller att han gör en båge här har jag en plan om att lära honom att backa ut från figuranten, då behöver han aldrig släppa figuranten med blicken utan kan bibehålla kontrollen hela tiden. Tror det kan bli lättare att få honom att lyssna på mig då

TRANSPORT TILL FLYKTEN
- Här vill jag att han ska bli mer uppmärksam på mig utan att tappa fokus på figuranten Flykten är Heikes absoluta favoritmoment så börjar ladda som f*n när figgen ställer upp sig så han kan börja smyga och lägga sig innan kommando
- Inte lägga sig utan kommando. Här vill han som sagt lägga sig utan att jag har sagt något just för att förväntan är så hög

TRÄNGNING OCH BEVAKNING
- Försöka komma på ett sätt där han inte tar stöd i figuranten med tassarna utan gör sig tung i stället detta har blivit bättre, men det kommer tillbaka då och då
- Lyssna bättre på mitt ”loss-kommando” Här måste jag lära mig att se när han är klar med kampfasen innan jag ger kommando
- Kommma igång snabbare med en mer ihållande bevakning Första bevakningen i skulet har blivit rätt så bra, men i efterbevakningarna ute på planen finns det fortfarande en del att jobba med. Han har svårt för att skälla och det blir lätt hesa boffanden eller ljudlöst gapande i stället. Det har blivit bättre, men det är långt ifrån så bra som jag vill ha det. Visst kan han aldrig få såpass bra bevakningar som en schäfer eller malle, men att det går att få bättre än i dag det vet jag. Är bara inte helt säker på hur vi ska få till det än
- Sen finns samma problem med att lyssna och komma ut till mig här med. Han blir orolig när jag sluter upp och vill inte gärna lämna figuranten

MODPROVET
- Våga komma i fullt ös på hela sträckan han vill gärna bromsa ner innan han kommer in i bettet. Men jag undrar om det kan ha lite att säga med den sträckning han har pådragit sig i ryggen. Att han just nu inte orkar hoppa in med full kraft för att det gör ont. Sen är han ju ung och har inte riktigt självförtroendet än heller. Så vi får jobba med att göra modprovet till ett jätteroligt moment. Lägger vi in det med ett hopphinder emellan så att han måste ta sats för att komma upp så tycker han det är lika roligt som flykten, men när inte hopphindret finns där satsar han inte riktigt. Det verkar nästan som han inte vet vart han ska ta sats, att det även är en hopptekniksfråga för honom
- Annars är det samma grejer som ovan med bevakning, loss och utkallande

TRANSPORT AV FIGURANT
- Inte tramsa rundt när vi sluter upp vid sidan av figuranten Helt enkelt en ren lydnadsfråga

ROFAS
- I dagens läge är den näst intill obefintlig. Med små föremål går det ganska bra i rofasen, men blir bitstock eller större så går han in i kamp så fort jag kommer nära. För att undvika stora konflikter mellan oss i skyddet har vi kringgått rofasen, men jag känner att vi måste ta tag i den då jag tror jag har igen det med tanke på hans oro när jag sluter upp och att jag får ett renare loss-kommando. Vi får helt enkelt SAKTA jobba oss upp med alt mer större och mer värdefulla föremål

Pust! det är som sagt en hel del att jobba på, men det är detaljjobbingen som verkligen är hundträning och det är ju så kul

Arbetsplan spår

På senaste tiden känner jag att träningen blivit väldigt slumpmässig. Även om jag i det stora och hela har vetat vad jag behöver träna på så har den inte blivit lika välplanerad som jag vill att den ska vara. Nu har jag tagit mig själv i nackskinnet och gjort en arbetsplan för resten av april och maj ut.Jag har ännu inte skrivit HUR jag ska jobba med detaljerna, utan mer VAD vi ska jobba med. HUR kanske kommer undervägs.
Det här inlägget kommer att handla om vad vi kommer att jobba med i spåret, skydd och lydnad kommer i egna inlägg
Givetvis kan det bli ändringar under vägen, men så här ser den ut just nu:

De här punkterna gäller både IPO-spåret och bruks-spåret. Även om jag inte kräver samma noggrannhet i bruksspåret så är det bitar från IPO-spåret jag vill ta med mig i bruksspåret.

STARTEN
- Lära mig att ge tydliga signaler och skapa bra rutiner som kan användas både på träning och tävling
- Få honom att fästa på spåret på en gång i starten och efter apporterna Detta har faktsik blivit mycket bättre i IPO-spåret efter jag tagit bort godiset i starten

MARKERING AV APPORTERNA
- Lägga sig snabbt utan att vidröra apporterna Här har vi en ny grej som började dom senaste spåren innan IPO-tävlingen. Från att inte velat markera apporterna alls så har han börjat tycka att apporterna är lite för roliga och vill gärna ta upp dom. Speciellt svårt är det att låta bli träapporterna
- Ligga still tills jag kommer fram förväntan på belöningen har gjort att han börjat vrida sig och vill lätta lite i fronten när jag är på väg fram. Att lägga godis (nu snackar jag IPO-spår, i bruksspåret lägger jag inget godis då det stör honom mer än hjälper) efter apporterna är ingen hit för att han då lätt struntar i apporterna för att nå godiset i stället)

VINKLAR
- Utarbeta vinklarna utan att gå över och kontrollera först Det är speciellt högervinklar som varit svåra, men det har blivit mycket bättre dom senaste spåren så jag tror det handlar om mängdträning helt enkelt

ÖVRIGT
- Minska kontrollerna längs sträckan eller med andra ord höja motivationen för att hålla sig i spårkärnan. Han vill gärna göra snabba kontroller längs sträckorna och jag är inte helt säker på hur jag ska komma till rätta med det. Jag vet att han är väldigt nyfiken på rådjur, speciellt i IPO-spåret. I bruksspåret har han ett lite annorlunda spårmönster så där blir inte kontrollerna så stora/tydliga. Det är inte så att han går av spåret för att kontrollera, men han slänger huvudet åt sidan för att kolla. Men jag tror att kontrollerna kan bli större om jag inte tar tag i det redan nu
- Nya spårläggare och nya föremål Andra spårläggare är mest för min egen del, så att jag lär mig att släppa kontrollen och lita på min hund. Jag VET att jag gärna vill gå in och styra lite för mycket. Vill inte göra samma mistag som jag gjorde med terven Imre som stannade och frågade mig så fort han blev lite osäker.
Nya föremål är för att jag såg han blev lite osäker när vi lånade föremål av Terje. Heike stannade upp och nosade på dom, men visste inte riktigt om han skulle markera eller inte
- Våga att öka längden på spåret Jag har varit lite feg med att öka längden på spåren då jag vill ha noggrannheten, men förr eller senare så måste vi jobba med uthålligheten också
- Träna på motvindsspår/föremål i motvind I motvind vill han gärna, det är ju ganska naturligt, gå med för hög näsa i spåret plus att han lägger sig för tidigt. Gärna 3-5 m innan föremålet
- Lägga fler än ETT spår i taget jag har varit lite lat och lagt bara ett spår i taget. Någon gång två. Men jag måste bli bättre på att lägga minst 2-3 spår i taget, annars blir det dårligt med mängdträning
- Olika underlag har sett att han ibland är lite känslig när underlaget växlar. Inte så att han slutar att spåra, men att han kan bli lite fundersam

Nu är det ju inte så att allt detta blir klart på en månad, men det är med på att göra mig medveten om vad vi måste jobba med framöver. Och givetvis plockar jag i sär utmaningarna så att vi inte jobbar med allt i ett och samma spår

Tyvärr så har jag lätt för att prioritera bort spårträningen då det är det jag tycker är minst roligt att träna. När jag väl spårar tycker jag att det är jättekul, men jag har svårare att motivera mig själv att gå ut och lägga spår

Mattes tävlingsnerver del 43 och obefintligt hundägaransvar

Än en gång sabbade mina tävlingsnerver för Heike och jag blir så himla ledsen på mig själv.
Jag vet inte varför dom kommer, jag har ju inga måsten att vi ska klara uppflytt eller första pris, utan det går helt och hållet på mig själv som hundförare
Så illa som det blev i går har jag aldrig varit med om – det var som om någon drog ner en ridå för mig och jag hade ingen aning om vad jag skulle göra.
Men jag tror jag vet varför det hände:
Dels han jag inte träna sök på två veckor innan tävlingen och på sista träningen var han trött efter Vårgårda-resan så det gick så där. Träningen innan var heller ingen höjdare. Så med två ”dårliga” träningar i ryggen så kändes det inte så bra att gå ut och tävla. I allafall i en gren som vi har få träningstillfällen av. Så jag började måla upp ”värsta scenario bilder” i huvudet redan kvällen innan tävlingen. Att Heike gått jättebra på alla andra sökträningar fanns inte med då.
Jag är ringrostig i söket. Har tränat kanske 10-15 gånger med Heike, innan dess har jag inte tränat sök på 4 år, så mycket av det som satt i ryggmärgen då ligger länger bak i biblioteket nu…
Sen hände något på väg ut till sökrutan som fick mig att helt tappa fokus och då var det kört..

Var inne på tanken på att stryka mig, något jag med facit i hand borde ha gjort.

Jag var jätteledsen efter jag bröt, inte just för att jag bröt och jag var inte besviken på hunden. Stackar han förstod ju inte alls vad matte menade när hon var så konstig. Men för att mina nerver ställer till det så att jag inte kan hjälpa min hund. Som tur fanns en underbar vän där för mig och jag fick pratat ut om hur jag kände. Detta är en person som jag känner stor tillit till och som har lovat hjälpa mig framöver.

Varför tävlar jag då om det får mig att nå så dårligt? Tja säg det, jag är en tävlingsmänniska och jag tycker ju att det är kul med. Inte bara dom där få minuterna ute på planen men det sociala rundt planen med.

På kvällen i går hände något som gjorde mig riktigt arg
När jag och Heike gick kvällspromenaden kommer det en lös schäfer springande mot oss från ett hus 50 m från vägen. Och den är inte speciellt trevlig och ger sig på Heike. Som tur var den såpass feg att den gav sig när Heike svarade. Och han ska vara jäkligt glad att Heike är så snäll som han är. Tanten som äger hunden stod nere vid huset och ropade på den. Hunden lyssnar inte utan blir stående och glo på oss med raggen rest. Flera gånger är den på väg mot oss igen, men håller avstånd när jag motar bort den. Jag valde att inte fortsätta att gå utan väntar på att kärringen ska hämta sin hund. Efter flera minuter kommer hon och hämtar sin hund. Frågar inte hur det gått utan säger bara (i en trevlig ton) till sin hund att han inte får göra så för att vi blir rädda för honom. Tar sin hund och går utan ens fråga hur det gick.
Jag var så skärrad och arg att jag inte fick fram ett ord, och tur var väl det!

En sak vore om det här var första gången den här hunden smiter, men det är iallafall tredje gången jag är med om det med samma hund och hon frågar aldrig hur det gått utan tar bara sin hund och går….. Händer det igen, kommer jag inte vara trevlig alls…

Slowin” down the pace

Jag och Heike har ju provat på många olika grenar nu, bara för att det är så himla roligt och för att hitta vad som passar oss bäst.
Lika mycket för min egen del tänkte jag att jag skulle skriva ner lite hur jag tänker med dom olika grenarna i framtiden.

Tävlingslydnad
Med handen på hjärtat måste jag säga att det är min favortitgren. Jag älskar detaljträningen och finliret även om det kan bli lite stelt ibland.
Vi tog ju Lp1 i sommar och provade några starter i lydnadsklass 2 som inte blev så lyckade precis. Heike kokade över och gick mig ur handen på dom senaste tävlingarna. Inte så att han var otrevlig mot någon, snarare motsatsen. Jag hade hund ”överallt”.
Efter noga övervägande bestämde jag mig för att ta en paus från tävlingslydnaden då jag kände att vi var på väg in i en ond cirkel. Pr i dag så är Heike en bättre ”brukshund” än lydnadshund då han behöver blåsa ut lite energi innan han kan samla sig på lydnadsplanen.
Men det kommer en comeback på lydnadsplanen efterhand, när vi känner oss redo.

IPO
Ipot är det vi sastar mest på, tyvärr är det inte så många tävlingar i närområdet att välja på, så om vi vill tävla mycket finns två val:
Antingen hitta lite bisysslor i andra grenar eller åka långt för att träna.
I Ipot har vi ju tre grenar i en och det kräver mycket träningstid. Känner att spåret är det som blir bortprioritetad mest då jag tyvärr inte är någon spårmänniska – även om jag tycker att det är kul när jag väl är ute och spårar.
Lydnaden i Ipot passar mig då det inte finns någon tävlingsledare som kommanderar oss. Sen gillar jag den intensisteten som hundarna ska ha i Ipo-lydnaden.
Skyddet är också riktigt kul, jag tycker om samspelet mellan hund, figurant och förare. Även om bit-arbetet ger en adrenalinkick, så är det just det där samarbetet som jag tycker är häftigast i skyddet. Plus att det nog är min hunds absoluta favoritgren, speciellt flykten och dens trängning.

Sök
Både jag och Heike älskar att träna sök, men det kräver så mycket folk och tid att det är svårt att få till bra sökträningar utan att åka långt för att få till det. Därför kommer nog söket att läggas på hyllan ett tag efter morgondagens appellsök
Det känns jättetråkigt, men jag orkar helt enkelt inte att flänga runt hela tiden.

Spår
är min nyfunna kärlek. Jag har aldrig tyckt om skogsspår, bl a för att jag är så vilse i skogen samt att jag har så lätt att gå in och styra hunden i spåret och därför aldrig fått någon bra spårhund. Förra helgen var vi på spårkurs och jag upptäckte att det faktisk ÄR riktigt kul att spåra i skogen. Och sedan det numera inte är några förarlagda spår i bruksspåret så tänkte jag så ofta det går att få andra att lägga spår åt mig så jag lär mig lita på min hund. Heike är mycket tydlig i sitt spårarbete också så det är rätt enkelt att se om han är på spåret eller ej.
Det är även häftigt att se hur annorlunda han beter sig i skogsspåret mot IPO-spåret, att han skiljer på dom så bra.

Med andra ord så får tävlingslydnaden och söket ligga lite på is, så kör vi IPO och bruksspår framöver.

Efter att ha åkt långväga för att träna i många år känner jag att jag inte orkar åka så mycket längre, utan ska försöka lägga mer träning hemma, bli duktigare på att träna själv. För skyddsträningen är jag beroende av att åka i väg att träna, men dom andra grenarna kan jag träna i hemtrakterna. Det sliter att åka totalt 8 mil för att träna flera dagar i veckan. Det kostar både tid och pengar, som jag vill använda på mina barn i stället.

Jag kommer heller inte att ha några fler kurs i år, förrutan dom som redan är bokade, då jag vill använda året till att gå kurser själv och lära mig och min hund mer.
Jeg tror även att jag kommer till att tävla lite mindre än det som först var tanken, inte för att det har blivit dyrare att tävla, men jag ser detaljer som jag känner att jag vill använda lite mer tid till att slipa på och heller få till riktigt bra resultat när vi första åker för att tävla.

Jag kommer att fortsätta ta privatlektioner för Heidi Billkvam då jag verkligen gillar hennes tankessätt. Har även några kurser som jag ska gå planerade som kommer att bli riktigt roliga.

Hur känns det inför morgondagen då? Jo lite pirrigt då vi inte fått till så mycket sökträning som jag hoppades på. Heike har väl kanske tränat sök 15 gånger så det är inte så konstigt OM det går åt pipsvängen i morgon. Efter tävlingarna i Vårgårda så känner jag att jag går ut på lydnaden med ett mycket större självförtroende när jag VET att han kan gå lydnad på tävling utan att flippa ur. Jag hoppas bara att jag inte kommer att tänka för mycket på att planen är blöt och inte kan hjälpa min hund så mycket som han behöver.
Fixar vi det inte så går inte jorden under, då är det bara att bryta ihop och komma igen.
Vi får ändå mat på bordet och jag har världens bästa Heike ändå

IPO-debuten

I påsk åkte jag och Heike till Vårgårda för att göra BH-prov samt debutera i IPO1 och jag kan ju säga att veckan innan funderade jag på vad sjutton jag hade gjort..

Jag har ju haft problem med att Heike har flippat ut när det blir tävling och har tidigare i år strukit mig från tävlingar då jag har känt att mina nerver inte håller och att det inte känts stabilt nog. Nu valde jag att ta chansen och hoppa i det.

Inför BH provet var min stora fasa miljödelen av en eller annan konstig orsak, för Heike har aldrig dummat sig mot någon eller något.
Jag hade lyckas övertala min klubbkompis och figurant, Terje, till att hänga med och göra provet med sin riesentik Funny och vi åkte ner tidigt på morgonen innan provet.
Jag hade inte ens SETT ett BH-prov innan och lyckades dra startnr 1.. Känslan av en nära döden upplevelse kom flygandes över mig *ler*
Men jag var glad för att vi skulle få köra lydnaden först. Tyvärr hade vi lite otur när vi gick in på plan att hunden som skulle ligga plats när vi körde lydnaden (och vice verca) gjorde utfall mot Heike på vägen in. Även om Heike gjorde en bra lydnad så kände jag att han bar det med sig och tyckte det var obehagligt att han låg bara någon meter bort. Sen var han lite orolig över att ligga plats där den hunden legat innan. MEN det är sånt som kan hända och jag lastar ingen för det. Vi fick iallafall godkänd på lydnaden.

Miljödelen gick jättebra, till och med momentet som vi aldrig tränat på; att binda upp honom, gömma mig och låta en annan hund passera.
Kort berättat så blev alla fyra hundar godkända på BH-provet. Under prisutdelningen lottade dom ut en gratis start hos SK Vårgårda under 2012 eller 2013 och den vann vi.

Efter detta var jag helt slut och åkte till vandrarhemmet som jag och Heike skulle bo på och sov någon timme. På eftermiddagen åkte vi tillbaka till schäferhundklubben för att träna lite lydnad inför IPO-starten dagen innan. Tyvärr började hoppet och apportering över A-hindret att krångla och jag funderade på att stryka oss.
När vi kom tillbaka till vandrarhemmet igjen la jag ett kort spår som han gjorde jättebra.

Lördag morgon var det dags för ny nära döden upplevelse, men tack vare stöd från världens bästa uppfödare och hennes kompis överlevde vi. En sak jag oroade mig lite för var skotten under lydnaden – det har vi aldrig tränat på. Vi drog start nr 3 på lydnaden så jag hade tur att han fick höra några skott innan. Utanför planen gick skotten bra, men väl inne på plan gick han igång på skotten då de påminde för mycket om piskan i skyddet och låste sig på ena skulet. Så fria följet blev inte bra alls och mitt uppe i det hela så tappade jag räkningen på hur många steg jag gått. Men som tur var hade jag gått sträckan några gånger tidigare så jag visste vart jag skulle vända.
Jag märkte även att han bar med sig upplevelsen från dagen innan och var okoncentrerad på sitt och ligg under march..
Den flata apporten gick bra, men vid hopp-apport sprang han rundt hindret båda vägar (men tog med sig apporten). På apportering öer A-hinder sprang han över ut, apporterade och runt tillbaka.
Framåtsändandet gick bra, men momentet är inte klart så jag fick klämma till med ett extra kommando på läggandet.
Trots den, enligt mig, katastrofale lyndaden så domaren fina ord om Heike och vi slutade på 61p (måste ha 70 för att bli gk). Apporteringarna kostade oss många poäng tyvärr.

Sen var det dags att åka ut till spåret. Där blåste det riktigt surt och kvällen innan hade det ju kommit lite snö så jag hade inga stora förhoppningar.
Vid påsläppet irrade han lite dom första 3-4 metrerna, men det tar jag på mig själv för att jag var slarvig vid påsläppet. Sen spårar han jättefint och tar första vinkeln helt supert (vi har slitit en hel del med högervinklar). Vid apporten fick jag mig en överraskning då han plockar upp föremålet och jag får ge ett ligg-kommando.. Jaja.. Mellan första och andra apporten gör han några kontroller, men tar även andra vinkeln till utmärkt. Andra apporten lägger han sig (sent) men tar även här upp apporten..
Men det höll för 80 p och jag var jättenöjd.

Till slut var det dags för skyddet och jag var helt nollställd. Hade inga förhoppningar alls. Heike gör en jättefin rondering och bevakning i skulet där åskådarna kommenterade att hela marken skakade ikring honom i bevakningen. Vid utkallningen var han lite tveksam och jag fick lägga till ett extra kommando. Flykten gjorde han jättefint, men har lite svårt för att få till riktigt bra bevakning ute på planen (inget nytt) och behöver ett extra loss-kommando. Vid modprovet gör han också samma sak som på träning, saktar in lite och kommer underfrån i bettet. Samma sak med losset och bevakningen här.
Även här fick han fina lovord av domaren och jag trode inte mina öron då vi fick 80 p. Så jävla glad jag blev!!!!

Extra roligt var att vi hamnade 4 av 7, så att vi som enda ekipage av annan ras, faktisk slog 3 schäfrar
Även denna dagen vann vi en ny start på utlottning

Vi åkte till Vårgårda för att se och lära oss och jag hade inga förhoppningar om gk i någon av grenerna, så får vi till gk i två av dom. Visserligen inga superhöga poäng, men dom flesta avdragen ligger på mig som förare inte på det hunden gör.
Jag lärde mig jättemycket på dessa två dagar och ser nu bättre vad vi ska jobba vidare med.
Är jättetaggad inför nästa start.

Det som kändes allra bäst var att han höll i hop i alla grenarna båda dagarna utan att flippa ur. Det är jag så glad för och det gav mitt självförtroende en spark i baken. Så nu laddar vi om för debut i appellsök till helgen

Så nu heter min fina hund
BH Lp1 Knertbo’s Palmas

(fotograf: Anne-Marit Traaholt)

(fotograf: Kristin Karlsen)
Heikes mamma AD BH BSL2 IPO1 Korad Lp1 Lp2 Knertebo’s Jolly Kara startade i BSL2 med godkänd resultat och Heikes kusin; Lp1 Lp1 SeVCh Knertebo’s Optimal On Off startade BSL1, men även han var lite het på lydanden så det gick inte hela vägen tyvärr.

Tusen tack till SK Vårgårda för en trevlig tävling!

Ett bra träningspass

Om man ser bort från själva momentträningsbiten, vad är det som gör att ett träningspass känns bra?
För mig är det flera faktorer som spelar in (utan inbördes ordning)

Ordning och reda
- Jag vill ha allt materiell och godis som jag ska använda på plats innan jag tar ut hunden
- Jag vill se till att skosnören är knutna, västen/jackan är knäppt och att inte håret hänger i ansiktet innan jag börjar träna
- Jag vill ha en plan för vad jag ska göra och en backup-plan om det inte går som jag tänkt
- Om träningen sker till avtalat tid tillsammans med andra vill jag komma i god tid så att jag hinner rasta min hund innan träningen börjar

Fokus
- Jag vill ha fullt fokus på det jag och min hund gör ute på planen. Jag kräver att min hund ska vara fokuserad när vi jobbar och då är det min skyldighet att själv vara det också
I praktiken innebär det att man låter bli mobilen, man börjar inte prata med andra med mindre det rör frågor och kommentarer kring det man jobbar med. Fast då vill jag lösa ut min hund från arbetskommandot och lägga honom ner

Träningskompisar
- Bra träningskompisar är guld värda. Det är så nyttigt att ha någon som man kan bolla ideer, få hjälp av, skratta med.. Den sociala biten med hundträningen är lika viktigt för mig som själva träningen. Men när jag jobbar med min hund så vill jag inte prata, då vill jag fokusera på det jag gör. Men när jag ärklar med träningen eller innan träningen pratar jag gärna strunt.
- Bra träningskompisar är ärliga och sägervad dom tycker och hjälper till, men dom ska också vara lyhörda för vad man vill ha hjälp med. Vissa dagar kanske man inte vill ha negativ kritik (man vet ju iregel vad som inte är bra) utan bara vill ha peppning och feedback på det som är bra.
- Bra träningskompisar sparkar i baken och talar om att nu åker vi och tränar när man håller på att balla ur.
- En bra träningskomis är någon som man känner sig trygg med och kan vara sig själv tillsammans med – på gott och ont

En bra plan
- Att jag VET vad jag ska träna på och varför
- Ett bra träningspass ska också visa mig vad vi behöver träna på framöver
- Har man en bra plan så behöver man inte vara rädd för att hund eller förare gör fel. Tränar man så att det aldrig blir fel så anser jag att man tränar för lätt och behöver öka svårighetsgraden
- Man ska inte vara rädd för att gå framåt i träningen, blir felprocenten FÖR stor så är det inte såvrare än att man får backa lite i träningen.

Mer än bara momentträning
- Ofta när man tränar, inklusive mig själv, så blir man så fixerad på momentträningen att man glömmer att ett tävlingsprogram är så mycket mera t ex kedjor, övergånger, störningar, miljö, förarens annorlunda beteende. Det är ju här som träningskompisarna blir så viktiga. Det tekniska i momenten kan man träna ensam, men olika typer av störningsträning behöver man träningskompisar till.
- Hur mitt humör är påverkar också träningen, är jag på dårligt humör så blir känslan av träningen därefter. Och man ä rinte schysst mot sin hund. Med det sagt så tycker jag inte att man ska låta bli att träna om man är på dårligt humör, för i bland så blir man på bra humör av att träna (läs: ofta), men man kanske ska börja träna på saker som man vet går bra

Det ska vara roligt att träna hund
- Det viktigaste med ett bra träningspass är att både jag och min hund har kul tillsammans. Det är ju det som det hela bygger på. Man ska ha kul, vara lite galen och skratta mycket. Vi skak unna lita på varandra alla lägen.

Hundträning ska vara galenskap under kontroll!