Ett bra träningspass

Om man ser bort från själva momentträningsbiten, vad är det som gör att ett träningspass känns bra?
För mig är det flera faktorer som spelar in (utan inbördes ordning)

Ordning och reda
- Jag vill ha allt materiell och godis som jag ska använda på plats innan jag tar ut hunden
- Jag vill se till att skosnören är knutna, västen/jackan är knäppt och att inte håret hänger i ansiktet innan jag börjar träna
- Jag vill ha en plan för vad jag ska göra och en backup-plan om det inte går som jag tänkt
- Om träningen sker till avtalat tid tillsammans med andra vill jag komma i god tid så att jag hinner rasta min hund innan träningen börjar

Fokus
- Jag vill ha fullt fokus på det jag och min hund gör ute på planen. Jag kräver att min hund ska vara fokuserad när vi jobbar och då är det min skyldighet att själv vara det också
I praktiken innebär det att man låter bli mobilen, man börjar inte prata med andra med mindre det rör frågor och kommentarer kring det man jobbar med. Fast då vill jag lösa ut min hund från arbetskommandot och lägga honom ner

Träningskompisar
- Bra träningskompisar är guld värda. Det är så nyttigt att ha någon som man kan bolla ideer, få hjälp av, skratta med.. Den sociala biten med hundträningen är lika viktigt för mig som själva träningen. Men när jag jobbar med min hund så vill jag inte prata, då vill jag fokusera på det jag gör. Men när jag ärklar med träningen eller innan träningen pratar jag gärna strunt.
- Bra träningskompisar är ärliga och sägervad dom tycker och hjälper till, men dom ska också vara lyhörda för vad man vill ha hjälp med. Vissa dagar kanske man inte vill ha negativ kritik (man vet ju iregel vad som inte är bra) utan bara vill ha peppning och feedback på det som är bra.
- Bra träningskompisar sparkar i baken och talar om att nu åker vi och tränar när man håller på att balla ur.
- En bra träningskomis är någon som man känner sig trygg med och kan vara sig själv tillsammans med – på gott och ont

En bra plan
- Att jag VET vad jag ska träna på och varför
- Ett bra träningspass ska också visa mig vad vi behöver träna på framöver
- Har man en bra plan så behöver man inte vara rädd för att hund eller förare gör fel. Tränar man så att det aldrig blir fel så anser jag att man tränar för lätt och behöver öka svårighetsgraden
- Man ska inte vara rädd för att gå framåt i träningen, blir felprocenten FÖR stor så är det inte såvrare än att man får backa lite i träningen.

Mer än bara momentträning
- Ofta när man tränar, inklusive mig själv, så blir man så fixerad på momentträningen att man glömmer att ett tävlingsprogram är så mycket mera t ex kedjor, övergånger, störningar, miljö, förarens annorlunda beteende. Det är ju här som träningskompisarna blir så viktiga. Det tekniska i momenten kan man träna ensam, men olika typer av störningsträning behöver man träningskompisar till.
- Hur mitt humör är påverkar också träningen, är jag på dårligt humör så blir känslan av träningen därefter. Och man ä rinte schysst mot sin hund. Med det sagt så tycker jag inte att man ska låta bli att träna om man är på dårligt humör, för i bland så blir man på bra humör av att träna (läs: ofta), men man kanske ska börja träna på saker som man vet går bra

Det ska vara roligt att träna hund
- Det viktigaste med ett bra träningspass är att både jag och min hund har kul tillsammans. Det är ju det som det hela bygger på. Man ska ha kul, vara lite galen och skratta mycket. Vi skak unna lita på varandra alla lägen.

Hundträning ska vara galenskap under kontroll!

Fysträning är viktigt!!!

Jag får ofta beröm för hur fin och välmusklat Heike är, gärna med en följdfråga om hur jag tränat med honom för att få honom så. Med handen på hjärtat kan jag säga att vi inte gjort så mycket. Heike är en hund som har naturligt stora muskler utan att göra så mycket.

Under sommaren tränade vi mycket intervaller i grusgropen plus att han simmade en hel del, men på hösten och vintern har det inte blivit så mycket mer än vanliga promenader. Visst har det blivit något pass där han har varit i grusgropen, dragit kedjor, sprungit intervaller eller bärt klövjeväskan, men inget fast träningsschema tyvärr. Det har blivit mycket sporadisk träning.

Ett av mina nyårslöften är att jag ska lära mig mer om hundens anatomi och fysiologi och regelbundet (läs: flera gånger i veckan) fys träna min hund.
Alla vet ju att en hund som är i god fysisk form har mindre risk för att skada sig samt att den orkar koncentrera sig bättre om sina övriga arbetsuppgifter och är mer uthållig. Något som jag också ska bli mycket bättre på är riktig uppvärmning och nervarvning efter träningspassen, märker att jag slarvar för mycket där.

Heike är ju med på mina snabba promenader, och visst det hjälper ju till att bygga grundkondition, men inte så mycket mer. Därför behöver vi öka mängden fysträning. Muskel och konditionsträning är enkelt att hitta övningar till, men kordinationsövningar tycker jag är svårt..

Ni får gärna hjälpa mig med lite tips om fys träning. Börjar med att brainstorma här lite själv så får ni hjälpa mig att fylla på listan:
- Cykelturer
- Intervallträning (backer, kuperad terräng, grusgrop etc)
- Skritträning i kuperad terräng
- Löpträning
- Dra kedjor/pulka (öka vikten successivt)
- Trix (kordination)
- Simning
- Bära klövjeväska
- Skidåkning/drag

Vad mer finns det? Jag upplever att Heike lätt bygger muskler fram och bak men lite sämre på ryggen

Dom bästa träningspassen är dom som blir av…

Med handen på hjärtat, genomför du hundra procent av dom träningspass som du planerar? Varför? Varför inte?

Jag är jätteduktig på att planera ATT jag ska träna, men en del av dom planerade träningstillfällerna blir aldrig av. Varför??? Jag tycker ju att det är kul att träna hund – jag älskar det ju!
Men ett eller annat gör att motivationen till att GENOMFÖRA passen brister och jag hittar på ursäkter som:
- Det är mörkt ute (platser med ljus finnes)
- Det är blött och/eller regnar (och det är verkligen något som vi MÅSTE träna på)
- Jag tar det lite senare (och ”senare” betyr inte alls)
- Jag är trött och orkar inte (men hundträning GER energi)

Varför blir det då som det blir? Dom pass som jag avtalat att träna med andra blir till 99,5% av och jag har jättekul! Men ensam har jag svårt att träna? Varför?
Jag måste ju träna mer än dom 1-2 pass i veckan som jag tränar med andra om vi ska få framgång i träningen.

video.php?v=10150558211133072\'>video.php?v=10150558211133072

En del säger att när motivationen brister så är inte målet nog attråvärd, men för min del är målen verkligen något jag vill uppnå. Jag tror det är min självkänsla och självbild som brister.
Det finns två bovar:
”Det är ingen idè att jag försöker för jag kommer ändå inte lyckas” och
”Om jag inte tränar så har jag i allafall DET att skylla på om det inte går bra på tävling”

Hur är det med planeringen av träningspassen? Hur noga är ni med att ha en plan och hur ser den ut? Jag är ganska bra på att planera vad jag ska träna på, men även här finns det två brister:
- Jag är inte nog noga med att planera exakt VAD jag vill ha ut av passet. Detta leder till att kriterierna blir luddiga och jag släpper igenom oönskat beteende.
- Jag tränar på flera saker än vad jag har planerat något som igen leder till ovanstående.
Jag blir alldeles för okonsekvent. Även om jag påstår att jag är konsekvent i det jag gör så är det BULLSHIT! Ni ska inte tro mig där – det är bara en försvarsmekanism (och använd det gärna emot mig )

Varför tror ni annars att framförsitten fortfarande är sneda och för långt i från? Eller att han tjuvar från framförsitten till fotposion? Eller att högerhalterna är katastrofala? Jo självklart för att jag då och då har släppt igenom det! Det är ju rätt så enkla saker att rätta till om man är konsekvent!

Jag brukar också tjata om hur viktigt det är att skriva träningsdagbok och att utvärdera passen. Men gör jag det själv? Nej, men jag har försökt många gånger. Problemet är att jag inte hittar något enkelt och praktisk sätt att göra det på. Jag vill skriva på ett sätt som jag får ut mycket info utan att skriva en hel roman. Och jag vill att det ska vara enkelt att hitta i om jag undrar på något.
Jag VET att en träningsdagbok är en av nycklarna till framgång, men jag måste hitta ett sätt som fungerar och som jag trivs med.

Jag skulle även vilja filma fler träningspass, men har inget videokamera. Visst jag kan få någon att filma med kamera eller telefon, men så fort jag får råd ska ett riktigt videokamera införskaffas.
Jag vet att jag har en del ofog för mig när jag tränar och behöver nog se det för att veta hur jag ska jobba bort det.

Målsättningar är något jag har skrivit om innan och jag upplever fortfarande mina målsättningar för luddiga.
Se bara på hur min träningsplan för tävlingslydnaden ser ut dom 2 första veckorna i januari *ler*
PLATS: fokus, ligga still
FRITT FÖLJ: Fokus i starten, rakare högerhalter
LÄGGANDE: Starter, transport, uppsitt
INKALLANDE: Inte tjuvstarta, ingångar
RUTAN: bli mer säker i momentet
APPORT: Ingångar
Hopp: Hitta bra avstånd, ingångar
FJÄRR: stabilitet, fokus
HELHET: hålla koncentrationen mellan momenten

Som ni ser så har det bara blivit stödord den här gången och det är svårt att utvärdera…

Nästa blogginlägg kommer att handla om mina tankar om fysträning

2012 – möjligheternas år

Nej jag kunde inte komma på någon mer orginell titel klockan halv 2 i natt. Den delen av hjärnan som styr blogtitlar var åkt på semester på obestämt tid.

Nog svammel, nu är det dags att bli lite seriös, drömmande, hoppfull, planerande, logisk, realistisk… En fråga jag funderar på är vad jag kommer till att tänka tillbaka på när jag sitter här om ett år igen. Vad har 2012 gett?
Jag har massor av planer och tankar och mål och drömmar för 2012 och det blir för mycket att skriva om i ett blogginlägg så jag kommer att ha flera blogginlägg i rad där jag skriver lite om hur jag tänker inför 2012.

Målen för privatlivet kommer att stå i min andra blogg , men det här är det viktigaste:
- Gå ner 30 kg innan 31/12-12
- Äta 3 måltider och 2 mellanmål varje dag
- Träna (exkl promenader) 4 ggr pr vecka
- Göra mer saker tillsammans med barnen (pyssla, leka, läsa, mysa)

Min egen hälsa kommer att vara prio ett under 2012 och jag vet att det kommer att kräva mycket av mig, men jag ska fixa det.

Att sätta tävlingsresultatsmål i hunderiet är den enkla biten när det kommer till målsättningar.
De målen för 2012 är:
- Lp2, starta lydnadsklass 3
- BH
- UHP
- IPO1 (gärna IPO2)

Men innan vi kommer så långt finns ett par saker att jobba med och hellst av allt besegra:
- Min prestationsångest/tävlingsnerver
- Vårat samarbete på tävlingsplanen

Resultatmålen går ju inte att uppnå utan att ha kommit en god bit på väg med det här. Visst Heike ÄR ung och orutinerad och jag kan förstå hans beteende på tävling, men jag kan inte acceptera det. Speciellt inte när mesta av skulden ligger hos mig. Heike verkar har skitkul på tävling, men mycket av hans agerande är nog lite osäkerhet. Matte blir konstig och då tar han till något som får matte på gott humör; att vara sprallig och busig.
Men det bästa vore att vi har kul tillsammans på ett kontrollerad nivå.
Fast hur ska vi jobba för att nå dit????

Självklart måste vi jobba med att han ska förstå att han ska lyssna och vara med mig även om jag beter mig lite konstigt, vi måste jobba med långa kedjor utan belöning och övergånger mellan momenten. Jag måste lära honom att tycka om att det är jag som är belöningen, men hur ska jag få till det när han inte tycket om att jag tar i honom när han jobbar? Att tjoa och klappa blir för mycket för då går han i taket….

En del är att ta hjälp av en bra instruktör. Jag har som mål att träna för instruktör en gång pr månad ett tag framöver. Men jag måste även hitta verktyg för hur jag ska jobba däremellan.

Jag har många saker hos mig själv som hundförare att ta tag i och det är lite svårt att veta hur och vart jag ska börja. Att inte veta gör att man blir lite omotiverad. Inte så att man förväntar sig att få alla svar kastade till sig utan att behöva göra något själv, men man blir lite apatisk och motlös plus att man stirrar sig blind på problemen.

Många ger mig rådet att tävlingsträna mycket. Men då måste det finnas tävlingsträningar först. Visst jag kan sätta i ordning en själv, men det blir inte samma sak. Det har jag gjort många gånger, nu skulle jag vilja ha några där jag bara kan komma til dukat bord.

Rent momentmässigt vet jag hur jag ska jobba och vad jag ska jobba med. Det är den ”lätta” biten i hundträningen.

Nästa blogginlägg kommer att handla om målsättningar, träningsplanering och att skriva träningsdagbok.

GOTT NYTT ÅR PÅ ER ALLA!

Våra ledord för 2012

Mina och Heikes ledord för 2012:
Självförtroende
Anpassning
Motivation
Attityd
Respekt
Balans
Empati
Teamkänsla
Energi

Vårat 2011

Under 2011 har vi hunnit med otroligt mycket och lärt otroligt mycket. Jag trodde att jag var bra på att läsa hund, men efter att vi började med skyddsträningen har jag lärt så mycket mer om det. Något som jag har väldigt nyttja av i alla situationer.

JANUARI
Januari är kall och med mycket snö så det är inte så mycket vi gör förrutan att vi börjar träna IPO. Både jag och Heike fastnar direkt för sporten.

FEBRUARI
Då det fortfarande är kallt och mycket snö händer inte så mycket. Vi tränar lydnad och skydd.
Jag får även reda på att jag och Heike är uttagna till att vara med i Norsk Rottweilerklubbs RIK Rekrutt projekt (RIK = normännens namn på IPO)

MARS
Går matte den skyddslicenskurs man måste ha för att tävla IPO här i Sverige

APRIL
Äntligen lite vår och värme och det börjar vara roligt att träna hund igen. I mitten av april går jag RIK grundkurs i Norge. Då Heike är norskregistrerad måste jag ha kurset för att få träna och tävla i Norge. Instruktören vi hade heter Henning Wold och är mycket duktig. Han hade många fina ord att säga om Heike.
Vi åker också på första RIK rekruttsamlingen men kan tyvärr bara vara med en dag då jag jobbar den helgen. Men det var en mycket bra dag där jag fick många bra tips fram för allt i lydnaden av Odd Jøran Eide.
Vi börjar även spårkurs för Emma och det är jättekul

fotograf: Anne-Marit Traaholt

MAJ
Under maj månad spårar vi massor och Heike provar på att bada i sjön för första gång. Kanske inte så populärt just då, men under sommaran lär han sig att det är jättekul i vattnet.

JUNI
8. Juni fyller Heike och hans syskon 1 år!!
Helgen innan debuterar vi i lydnadsklass 1 med ett tredje pris som resultat, men jag känner mig nöjd ändå.
Midsommarhelgen får Falco somna in pga ålderdomskrämpor

JULI
Första helgen i juli är vi på RIK rekrutt samling i Skotselv och har jättekul. Får lite skäll av Odd Jøran som säger att jag nyttjar bara 10% av den kapasitet som finns i min hund. Något som jag tar med mig vidare för att jobba med. Får även många bra råd av skyddsfiguranten Gert Pollestad och mycket bra spårinformation av Trond Otter Johansen. En mycket bra och lärorik helg.

Veckan efter – på min 36 års dag – tar vi äntligen första pris i lydnadsklass 1 – med hela 181p!! Dagen efter tävlar vi i Ed, men får klara oss med ett andra pris.
Sista helgen i juli är vi på IPO läger i Ed (arrangerad av Knertebo Kennel) med Odd Jøran som instruktör och vi får chansen att visa upp att vi har jobbat massor på 3 veckor

fotograf: Sandra Gustafsson

Några dagar efter händer något som gör att jag helt tappar fotfästet: min älskade underbara fina mamma dör i följderna av Diabetes bara 58 år. Jag älskar dig och saknar dig mamma!!

AUGUSTI
Augusti fortgår som i en dimma där jag försöker lära mig att leva utan min mamma. Är så tacksam för att jag har min härliga pappa, min fantastiska man, mina älskade barn och helt fantastiska vänner!

I slutet på Augusti tar vi ytterligare 2 första pris i lydnadsklass 1 så att vi erövrar Lp1.

SEPTEMBER
I September händer det massor!
Vi börjar månaden med att debutera i lydnadsklass 2 med ett tredje pris som resultat. Heike gör alla moment, men han hatar blött underlag och det påverkar massor hur han presterar.
17. September gör Heike ett jättebra MH. Han hade verkligen kul och tyckte att det var allt för snabbt klart

Jag börjar även att utbilda mig till tävlingsledare i lydnad samt blir A-figruant för MH

OKTOBER
Heike och husse tävlar appellklass spår med gk som resultat. Även detta en mycket blöt tävling där dom hade ”insjö” i spåret.

Jag börjar prata lite mer öppet om min prestationsångest och får massor av tips och råd från olika håll.

NOVEMBER
En månad där det händer mycket…
Jag missar tredje RIK rekrutt samlingen pga den läggs i Sandnes. Jag har tyvärr inte möjlighet att åka 60 mil enkel resa för att träna hund

Tävlar lydnadsklass 2 i Hagfors med katastrofresultat… Heike har lite för kul. Domarens kommentar: ”Är han inte lite jobbig”

Heike HD/AD-röntgas och ögonspeglas med följande resultat: HD:A AA/AD: C Ögon: UA
Jippi!!! Att han får ”ettor” fram är inget jag bryr mig om, det kommer inte att påverka någon träning för oss.

Vi går en helgkurs i tävlingslydnad för Hege Johnsen. Jag får många jättebra råd och får jobba mycket med min prestationsångest.

Och till slut: Jag får titeln Certifiserad Tävlingsledare i lydnad!!! D v s jag bestod båda examerna. Var skitnervör inför den praktiska, men överlevde

fotograf: John Arne Pettersen

DECEMBER
Gör vi årets sista tävling. Den går bättre än tävlingen innan, men det är långt kvar tills det är ”vi” på tävlingsbanan…

Vi har även uppvisning på Eda Ryttarförenings julshow. Heike visar lite skydds och lydnad och beter sig mycket bättre än jag förväntade.

Sen börjar lite planer och mål för 2012 att ta form.

Det här året har jag lärt mig så mycket, både om mig själv och om hundträning. Jag har fått många nya vänner som jag sätter otrolig pris på.
Vi har tagit en liten paus från lydnadsträningen nu och jobbar mycket med fys träning i stället. Jag känner att jag måste veta hur jag ska ta tag i vissa bitar innan vi kan jobba vidare och så har hunden gott av lite semester från alla krav också. Han är ung och behöver tid att smälta allt vi gjort.

Innan jag avslutar det här inlägget vill jag skicka ett MEGASTORT tack till Anne-Marit och Geir på Knertebo Kennel för denna underbara hund. Ni är fantastiska människor och jag är så tacksam för att jag har just er som uppfödare

JAAAAAAA

I dag kom Heike’s röntgenresultat på höfterna:

KNERTEBO’S PALMAS HD:A!!!!!!!!!!!!!!!

Helgkurs med Hege Johnsen

I helgen har jag och Heike varit på kurs för Hege Johnsen. Hege har tävlat VM och Nordisk Mästarskap med sin Border Collie Kronvallaren Gustav Vasa. Tidligare har hon även tävlat elit med Groenendael, Tervueren och Storpudel.
Som alltid när man går kurs för en ny instruktör är man både nyfiken och väldigt kritisk, men jag föll för Heges tankessätt på en gång. (och jag är svår att imponera på).

Vi började med lite teori på fredag kväll där det pratades om hur man kan göra träning och tävling enkelt och roligt. Vi pratade en del om tävlingsnerver och prestationsångest och om hur vi ska jobba med att få bort mycket av detta.
Många hundar är mycket känsliga för när förarens puls ökar, för ofta – i vardagen – ökar pulsen när matte eller husse är arg. Så när vi får tävlingsnerver och våran puls ökar så kopplar hunden det med att matte eller husse brukar vara arg när det blir så. Och givetvis blir hunden osäker av detta.

Därför är det viktigt att träna på att hunden ska tycka att det är skitrolig när föraren har hög puls. Detta kan man t ex göra vid att springa en liten ronda innan träningspasset, eller kappspringa (f ex till apporten, rutan etc) med hunden under själva träningspasset.
Det är även viktigt att sätta namn på alla övelserna – del för att förbereda hunden på den kommande uppgiften och dels för att man kan prata «med» hunden om det på väg till nästa moment. T ex «Nu ska vi springa jättefort» om inkallningen. Det är viktigt att träna mycket på transporterna mellan momenten för den hund som tappar fokus där vill få svårigheter med att hitta tillbaka koncentrationen när momenet börjar.
Om man blir obs på hur man går och andas på träning blir det lättare att själv fokusera på tävling. Vet man hur man gör detta till vanligt är det lättare att hitta tillbaka till det när man känner att man håller på att stressa upp sig på tävling. Sen om man ger sig själv arbetsuppgifter när man går sitt program som «Kom i håg att andas» eller hur man ska uttala nästa kommando så hinner man inte vara nervös.

I stället för att stressa igenom programmet ska man tänka att man ska bruka så lång tid som möjligt, man har faktsisk betalat för tiden ute på planen. Försök att hitta en tanke i likhet med «Nu ska vi visa alla hur bra vi är»
Hege tycker också att man i stället för att tänka att man ska korrigera alla fel så ska man belöna hunden att göra rätt i stället. Hunden ska aldrig vilja sluta jobba. Det enaste den inte får är att sluta jobba. Hunden ska vara så motiverad till att jobba att den inte ser andra saker runt ikring.
Vi ska även träna mot konceptet kaos under kontroll, dvs jobba mycket med att växla mellan fullt ös och ro/tempo-fokus.

LÖRDAG
Lördag började med sitt i grupp – något Heike aldrig har gjort och även om han började tänka fjärrdirigering efter ett tag och började lägga sig så tycker jag han gjorde det väldigt bra.
Sen var det platsliggning och här ser vi första tecknet på att Heike slutar att jobba redan efter en liten stund och börjar hitta på egna saker som att titta sig i kring, ligga oroligt och nosa. Vi testade att lägga bollen framför så att han har något att fokusera på och det blev något bättre.

Alla skulle börja med fritt följ och redan här fick vi massor av tips. Heike jobbar jo «själv» i stället för mig och uppgiften blir ju så klart att vi ska jobba tillsammans. Han går lite för långt fram och lite för långt ut till sidan så vi jobbade mycket på att jag skulle gå snett bort från honom utan att vrida kroppen samtidigt som jag skulle belöna bakom ryggen när han går i korrekt position. Samt träna en hel del på sakta marsch. Jag har ju, vilket jag är mycket irriterad på och medveten över – lätt för att gå och stirra på honom vilket trycker bort honom, speciellt i helomvändingarna.

Mitt stora problem med hundträning och tävling är ju min prestationsångest och detta använde vi mycket at helgen till att jobba med – att jag skulle hitta ro och fokus och kunna jobba med det samma vad som händer. Går Heike i taket så ska inte jag följa med på resan. Och det är lite av en utmaning!!! Så nu ska mina träningskompisar få lov till att försöka att förstöra så mycket som möjligt för mig när jag tränar och försöka få mig att inte lätta och inte tappa fokus. De jag tränar med ska jubla, sjunga, komma med «elaka» kommentarer, spela allan etc. Jag ska jobba mycket med att bli medveten om hur jag känner mig när jag är lugn och hur jag känner mig när jag går upp i stress –först då kan jag jobba med att hämta tillbaka lugnet. Och redan efter ett pass märkte jag stor skilnad på hur jag taklade störningar.

En annan sak vi ska jobba med är förflyttningar och övergånger mellan momenten, hur jag ska få Heike att bibehålla fokus där. För han blir frustrerad och går upp i varv när han inte får belöning i form av godis eller boll. Så vi ska jobba mycket med kedjor med bara min röst som belöning. Hurrarop och klapp i händerna från mig blir lite för mycket just nu. När Heike går upp i varv klarar han inte fokusera alls och hör inte mina kommandon. Redan när vi kommer till inkallningen har han varvat upp för mycket. Vi ska ha en «tävlingsledare» som förflyttar oss hit och dit mellan momenten.

SÖNDAG
Började vi med sitt i grupp igjen och trots ny hund vid sidan om så satt han still längre.
Under platsliggningen testade vi med en burk godis i stället framför och det gav ett bra resultat som jag kommer till att jobba vidare med.

Första passet fortsatte vi på att jobba med tävlingslik träning och JAG höll lugnet mycket bättre även om pupliken jublade och Heike tog av ganska mycket. Nu dök även problemet med inkallningen upp som kommer när han blir för het – han hör inte mitt «stå» kommando så här fick jag gå in och förklara för honom att han inte får sluta jobba. För det är det han gör när han bara springer. Men då dök en ny sak upp – han började lägga sig på mitt «stå»-kommando och jag vet inte varför. För vi kanske har gjort läggandet i inkallningen 5 ggr i hela Heikes liv och det var länge sen senast. Och till råga på så lägger han ner huvudet (vi har tränat en del på hakan i backen under platsliggningen). Tokhunden

Andra passet på söndag jobbade vi med apporten och den är ett helt kapittel för sig… Heike tycker om apporten och den är hans – leksak…. Den är lite för rolig och det gör att han hittar på lite för mycket dumheter med den. Som att använda tassar när han griper och här testade vi flera olika alternativ och han klarade att få till att använda tassarna samma f** vad vi gjorde. Intill vi la apporten på någonting. Till slut räckte det att lägga den på ett genomskinligt plastlock och han kunde gripa den ordentligt. Sen har han lite grejjer för sig när han skal lämna den till mig som vi måste jobba bort som att han ibland kan försöka ta sig en ronda med den eller vägra att släppa den.

Sista passet jobbade vi med fria följet och jag tyckte mig märka framgång från dagen innan. Han höll sig närmare mig och kunde jobba längre i rätt position. Vi märkte skillnad på en gång när jag glömde bort mig och belönade framåt vid ett tillfälle. Då tog det ett tag att jobba in honom i rätt position igjen. Så han är mycket känslig på mina belöningsplaceringar.

Jag är mycket nöjd med allt jag har lärt under helgen och tar med mig mycket i vidare träning. Och jag måste säga att det var ett underbart gäng att gå kurs tillsammans med också. Både jag och Heike hade skitkul under hela helgen även om vi blev mycket trötta både han och jag på söndag eftermiddag.
Jag hoppas verkligen att jag får chans att gå kurs för Hege igen framöver.

Motivationen för att träna vidare är på topp, så bara jag blir frisk från magsjukan kör vi järnet. I mellantiden använder jag tiden till att planera träningen framöver

Positiva upplevelser

I dag har vi varit i väg och röntgat Heikes höfter och armbågar, så nu är det att sitta och bita naglar några dagar tills resultaten kommer upp på DogWeb (Han är enbart norskreggad då han är foderhund). Plåterna såg fina ut, så jag hoppas ju på att det inte ska vara några anmärkningar. Fast om det skulle vara någon liten anmärkning så kommer inte min värld att rasa. Jag kommer att köra på som vanligt så länge han inte har ont någon stans.
Vi passade på att kolla ögonen samtidigt och där får man ju svar på en gång och dom var friska.

Men det roligaste med allt var det beröm Heike fick av veterinärer och assistenter för att han är en så trevlig hund. Jag menar, vi var 4 stycken som höll honom (han irrade med huvudet och ville inte öppna ögonen) när dom lös i ögonen och han sa ingenting och provade inte på några dumheter alls. Utan var lika glad mot allt och alla. Samma medan vi satt och väntade på våran tur. Det kom ganska många olika hundar man han bara tittade nyfiken och glad på dom.
Detta är egenskaper hos honom som jag sätter så stor pris på att han är trygg i miljön och glad och postiv mot allt och alla

Lydnads och spårträningen ligger lite på is nu för tiden då jag anser att han behöver en liten paus. Dvs vi tränar lydnad kanske en dag pr vecka sen kör vi ett skyddspass i veckan och det är ju väldigt liten träningsdos mot vad vi brukar ha. Resten av tiden fys tränar vi och bara har kul tillsammans. Planen är att ta det lungt någon månad till och sen sakta börja höja träningsdosen tills vårens tävlingar drar i gång. OM han är mogen då..
Just nu händer det mycket i Heikes skalle och han klarar inte att hålla i hop på tävling, han går upp så mycket i varv att han inte klarar att ta emot hjälp eller kommandon från mig. Så vi måste hitta ett sätt att bibehålla honom intensiv, men att han fortfarande klarar att ta in information. Givetvis har det med ålder och erfarenhet att göra.
Men jag har även lite funderingar på att ta hjälp av en privatinstruktör när vi drar i gång igjen, känner att jag behöver lite nya ögon och lite ny input.

Skulle även vilja gå någon mer kurs, vill lära mig meeeer. Problemet är bara att jag vet inte riktigt vad *skrattar*. Om jag vill prova på helt nya saker eller om jag vill lära mig mer om det vi redan gör – det känns ju mest som det senaste då jag tycker lydnaden och IPO-träningen är så rolig.

I helgen gjorde vi teoriprovet till tävlingsledarutbildningen och det kändes bra. Fick ingen känsla av vild panik när jag såg frågorna. Det enda var att jag var livrädd för att ha missat en eventuell kuggfråga, men ingen annan hittade någon heller så då var det nog ingen.
Om en och en halv vecka är det dags för det praktiska provet och det känns lite värre faktisk och jag känner prestationsångesten kommer smygande redan nu. Eller smygande, den kommer med elefantsteg!!! Vi ska göra en tidsplan för en lydnadstävling med ett bestämd antal deltagare, vi ska sätta upp en elitlydnadsplan samt köra igenom ett ekipage i elitlydnaden. Och som inte det är nog kommer vi till att få en massa frågor där vi ska försvara/förklara hur vi tänker.
Jaja, det kan inte gå annat än till Helvete och jag försöker intala mig om att om jag skulle kugga så har jag lärt massor på den här kursen som jag har nyttja av i eget tävlande. Fast man får ju göra om provet också, så jag kanske överlever på något sätt.

I går var jag och Nina ute på en lång promenad med hundar och ungar

Något mer som är roligt är att min chef ringde och erbjöd mig ett vikariat från 1. januari – så det går rätt bra nu

Världens bästa Heike

Blogginläggen och Facebook-statuserna handlar ju mycket hur Heike fungerar på träning, men lite om hur han är som hund, familjemedlem och kompis.

Jag trodde aldrig jag skulle få en annan hund som betyder lika mycket för mig som min Tervueren Imre gjorde. Vi hade en en på miljonen relation. Men jag kan med handen på hjärtat säga att Heike är lika speciell för mig. I träningen är vi inte lika tighta än som jag och Imre var, men det kommer – det vet jag.

Efter att ha levd med Groenendael och Tervueren i nästan 10 år så var jag rädd att det skulle bli tråkigt med en Rottweiler, men Heike är allt annat än tråkig!! Det är så skönt att ha en hund som är stabil och som man kan lita på i alla lägen och som är totalt okomplicerad.

Att ha en hund som jag kan slappna av ikring är helt underbart.
En hund som barnen och deras kompisar kan umgås på ett naturligt sätt utan att vi behöver att sitta som på nålar.
En hund som mycket sällan skäller när det kommer folk.
En hund som tycker om allt och alla, vare sig det är 2 eller 4-benta så är han lika positiv.
En hund som tycker att allt är roligt och som alltid ger 100%
En hund som kan gå lös på backen tillsammans med oss utan att bry sig värst mycket om det kommer folk eller hundar eller hästar i vägen.
En hund som vill ligga nära (läs på) en i soffan och mysa.
En hund som får oss att skratta varje dag.

Foto: Anne-Marit Traaholt

Heike har allt jag har drömt om hos en hund, han är helt enkelt underbar!!!!
Tusen tack Anne-Marit och Geir på Knertebo Kennelför denna ögonstenen