2012 – möjligheternas år

Nej jag kunde inte komma på någon mer orginell titel klockan halv 2 i natt. Den delen av hjärnan som styr blogtitlar var åkt på semester på obestämt tid.

Nog svammel, nu är det dags att bli lite seriös, drömmande, hoppfull, planerande, logisk, realistisk… En fråga jag funderar på är vad jag kommer till att tänka tillbaka på när jag sitter här om ett år igen. Vad har 2012 gett?
Jag har massor av planer och tankar och mål och drömmar för 2012 och det blir för mycket att skriva om i ett blogginlägg så jag kommer att ha flera blogginlägg i rad där jag skriver lite om hur jag tänker inför 2012.

Målen för privatlivet kommer att stå i min andra blogg , men det här är det viktigaste:
- Gå ner 30 kg innan 31/12-12
- Äta 3 måltider och 2 mellanmål varje dag
- Träna (exkl promenader) 4 ggr pr vecka
- Göra mer saker tillsammans med barnen (pyssla, leka, läsa, mysa)

Min egen hälsa kommer att vara prio ett under 2012 och jag vet att det kommer att kräva mycket av mig, men jag ska fixa det.

Att sätta tävlingsresultatsmål i hunderiet är den enkla biten när det kommer till målsättningar.
De målen för 2012 är:
- Lp2, starta lydnadsklass 3
- BH
- UHP
- IPO1 (gärna IPO2)

Men innan vi kommer så långt finns ett par saker att jobba med och hellst av allt besegra:
- Min prestationsångest/tävlingsnerver
- Vårat samarbete på tävlingsplanen

Resultatmålen går ju inte att uppnå utan att ha kommit en god bit på väg med det här. Visst Heike ÄR ung och orutinerad och jag kan förstå hans beteende på tävling, men jag kan inte acceptera det. Speciellt inte när mesta av skulden ligger hos mig. Heike verkar har skitkul på tävling, men mycket av hans agerande är nog lite osäkerhet. Matte blir konstig och då tar han till något som får matte på gott humör; att vara sprallig och busig.
Men det bästa vore att vi har kul tillsammans på ett kontrollerad nivå.
Fast hur ska vi jobba för att nå dit????

Självklart måste vi jobba med att han ska förstå att han ska lyssna och vara med mig även om jag beter mig lite konstigt, vi måste jobba med långa kedjor utan belöning och övergånger mellan momenten. Jag måste lära honom att tycka om att det är jag som är belöningen, men hur ska jag få till det när han inte tycket om att jag tar i honom när han jobbar? Att tjoa och klappa blir för mycket för då går han i taket….

En del är att ta hjälp av en bra instruktör. Jag har som mål att träna för instruktör en gång pr månad ett tag framöver. Men jag måste även hitta verktyg för hur jag ska jobba däremellan.

Jag har många saker hos mig själv som hundförare att ta tag i och det är lite svårt att veta hur och vart jag ska börja. Att inte veta gör att man blir lite omotiverad. Inte så att man förväntar sig att få alla svar kastade till sig utan att behöva göra något själv, men man blir lite apatisk och motlös plus att man stirrar sig blind på problemen.

Många ger mig rådet att tävlingsträna mycket. Men då måste det finnas tävlingsträningar först. Visst jag kan sätta i ordning en själv, men det blir inte samma sak. Det har jag gjort många gånger, nu skulle jag vilja ha några där jag bara kan komma til dukat bord.

Rent momentmässigt vet jag hur jag ska jobba och vad jag ska jobba med. Det är den “lätta” biten i hundträningen.

Nästa blogginlägg kommer att handla om målsättningar, träningsplanering och att skriva träningsdagbok.

GOTT NYTT ÅR PÅ ER ALLA!