Med handen på hjärtat, genomför du hundra procent av dom träningspass som du planerar? Varför? Varför inte?
Jag är jätteduktig på att planera ATT jag ska träna, men en del av dom planerade träningstillfällerna blir aldrig av. Varför??? Jag tycker ju att det är kul att träna hund – jag älskar det ju!
Men ett eller annat gör att motivationen till att GENOMFÖRA passen brister och jag hittar på ursäkter som:
- Det är mörkt ute (platser med ljus finnes)
- Det är blött och/eller regnar (och det är verkligen något som vi MÅSTE träna på)
- Jag tar det lite senare (och “senare” betyr inte alls)
- Jag är trött och orkar inte (men hundträning GER energi)
Varför blir det då som det blir? Dom pass som jag avtalat att träna med andra blir till 99,5% av och jag har jättekul! Men ensam har jag svårt att träna? Varför?
Jag måste ju träna mer än dom 1-2 pass i veckan som jag tränar med andra om vi ska få framgång i träningen.
video.php?v=10150558211133072\'>video.php?v=10150558211133072
En del säger att när motivationen brister så är inte målet nog attråvärd, men för min del är målen verkligen något jag vill uppnå. Jag tror det är min självkänsla och självbild som brister.
Det finns två bovar:
“Det är ingen idè att jag försöker för jag kommer ändå inte lyckas” och
“Om jag inte tränar så har jag i allafall DET att skylla på om det inte går bra på tävling”
Hur är det med planeringen av träningspassen? Hur noga är ni med att ha en plan och hur ser den ut? Jag är ganska bra på att planera vad jag ska träna på, men även här finns det två brister:
- Jag är inte nog noga med att planera exakt VAD jag vill ha ut av passet. Detta leder till att kriterierna blir luddiga och jag släpper igenom oönskat beteende.
- Jag tränar på flera saker än vad jag har planerat något som igen leder till ovanstående.
Jag blir alldeles för okonsekvent. Även om jag påstår att jag är konsekvent i det jag gör så är det BULLSHIT! Ni ska inte tro mig där – det är bara en försvarsmekanism (och använd det gärna emot mig 
)
Varför tror ni annars att framförsitten fortfarande är sneda och för långt i från? Eller att han tjuvar från framförsitten till fotposion? Eller att högerhalterna är katastrofala? Jo självklart för att jag då och då har släppt igenom det! Det är ju rätt så enkla saker att rätta till om man är konsekvent!
Jag brukar också tjata om hur viktigt det är att skriva träningsdagbok och att utvärdera passen. Men gör jag det själv? Nej, men jag har försökt många gånger. Problemet är att jag inte hittar något enkelt och praktisk sätt att göra det på. Jag vill skriva på ett sätt som jag får ut mycket info utan att skriva en hel roman. Och jag vill att det ska vara enkelt att hitta i om jag undrar på något.
Jag VET att en träningsdagbok är en av nycklarna till framgång, men jag måste hitta ett sätt som fungerar och som jag trivs med.
Jag skulle även vilja filma fler träningspass, men har inget videokamera. Visst jag kan få någon att filma med kamera eller telefon, men så fort jag får råd ska ett riktigt videokamera införskaffas.
Jag vet att jag har en del ofog för mig när jag tränar och behöver nog se det för att veta hur jag ska jobba bort det.
Målsättningar är något jag har skrivit om innan och jag upplever fortfarande mina målsättningar för luddiga.
Se bara på hur min träningsplan för tävlingslydnaden ser ut dom 2 första veckorna i januari *ler*
PLATS: fokus, ligga still
FRITT FÖLJ: Fokus i starten, rakare högerhalter
LÄGGANDE: Starter, transport, uppsitt
INKALLANDE: Inte tjuvstarta, ingångar
RUTAN: bli mer säker i momentet
APPORT: Ingångar
Hopp: Hitta bra avstånd, ingångar
FJÄRR: stabilitet, fokus
HELHET: hålla koncentrationen mellan momenten
Som ni ser så har det bara blivit stödord den här gången och det är svårt att utvärdera…
Nästa blogginlägg kommer att handla om mina tankar om fysträning
Jag måste bara säga först att du är fantastisk på att skriva! Om du själv använder dig av vad du har skrivit, så har du svaret framför dig. Du vill verkligen nå målen ( vem vill inte det), men kanske till den grad att träningen på vägen dit blir betungande? Du skriver själv att du nästan i förebyggande syfte letar ursäkter varför du inte kommer att klara av tävlingarna. Synd! Träningsdagböcker är bra att skriva! MEN, ibland kan jag känna att vi förstorar upp hela träningen med alltför mycket planering o “tänk” istället för ibland bara jobba med känslan. Jag tror man lätt tappar det roliga med hundträningen och det är lätt attman fastnar i”bedömningstänk” o vips blir vi inte helt nöjda o kommer in i en ond cirkel. Själv skriver jag ingen träningsdagbok längre, då det tog alldeles för mycket energi från det som jag älska mest att göra: träna hund:). Däremot har jag en viss grundplan på vad jag ska jobba med. Oftast har det med den klassens moment som jag näst ska ut o tävla i. För att inte röra ihop det för mycket för varken hund el mig. Sen sätter jag upp vissa kriterier att jobba utefter, som tex snabba tempon, bra gripandenetc. Mitt slutmål, som givetvis är elit, ser jag väldigt långt bort. Jag går heller inte ut o tävlar förrän jag vet till 99.9 % att min hund gör alla momenten så bra som jag själv vill varje träningspass minst en månad före tävling. Vilket gör att jag oftast går ut med ett gott självförtroende o med inställning att vi Ska fixa det;) Och gör vi inte det, så var det inte våran dag! Vet inte om det ger dig några tankar, men hoppas det ger dig lite ny energi att våga tänka positivt, men framförallt: Gå ut o träna o se till att ha roligt på Vägen!